"Jeg ved ikke hvordan jeg havde tænkt mig at han skulle se ud. Bare ikke sådan. Og da han gik op på scenen så han så lille og spinkel ud i sin røde T-shirt og sorte bukser. Han så bestemt ikke voksen nok ud til at fortolke så voldsomme tekster. Stilfærdigt slog han de første akkorder an på sin guitar og med det samme beherskede han rummet og os alle sammen. Med en nerve og en glød, det en øjeblik dirrende og sitrende, det andet voldsomt og brutalt, sang han det første nummer til ende" FARUM VISEBLAD (DK) "Träffar rakt i maggropen" DAGENS NYHETER "Han sjunger som om hans liv hängde på varje stavelse" PITEÅ TIDNING "Med ungdomlig lyskraft, tydlig diktion och utomordentlig frasering" SvD "Den unge visesangeren Dan Fägerquist tolket Vysotskijs sanger så det gikk genom marv og bein og høstet brakapplaus" GD (N) "Stora tolkningar med små medel" BORGÅ TIDNING (FIN) "Fägerquist trollbinder till sista ackordet" CHANSON (RUS) "Oplevelsen på førstedagen af Nordisk Vise & Folk Festival var så afgjort den svenske sanger og guitarist Dan Fägerquist. Han kan virke næsten selvutslettende med sin kejtede generhed mellem numrene, men når han synger...det ene øyeblik blid og poetisk, det næste næsten skræmmende, når han forvandles til et råbende uvejr af vrede og desperation" JP (DK)    BERGENS TIDENE (N) "Fägerquist gör Vysotskijs sånger så helt och fullt till sina egna att det går som en stor ilning genom hela rummet" BOHUSLÄNNINGEN "Vladimir Vysotskij har aldrig tolkats bättre på svenska" FÖNSTRET "Det är vackert, innerligt, teatraliskt, det är cirkus och det är varité" LIRA "En stor, stor oplevelse" FAXEBUGTENS BLAD (DK) ”Fägerquist sjunger med ett slags ljus i svärtan och gör orden till sina” GP "Vladimir Vysotskijs sånger har väl aldrig förlorat sin aktualitet. Tyvärr. De är som en människosköld i visform. Sånger utan minsta egoslisk. En protest som smakar liv, ett försvar som landar mitt i pulsen. Men just nu sitter sångerna onekligen extra bra som en välbehövlig relief till nyhetsflödet. "Lögnen far fram i galopp genom världen, det finns dårar som strider för sanningens skull" sjunger Dan Fägerquist. Rösten dryper av existentiell glöd, spricker ibland, väser. Han avviker från texten när det behövs, låter sig inte klavbindas, gör greppet subjektivt: "Jag vägrade lyda. Jag sprang igenom. Jag trotsade min rädsla och bröt mig ut. Min livstörst var starkare än flockens lagar..." Vilken förtvivlans skri. Det sjuder av helig vrede och förtvivlan. Empatin känns i märg och ben. Men det är viskonst avskalad allt koketterande, politiskt lika väl som emotionellt eller musikaliskt. Den slår inte, den berör. Desperat, ångestfylld och vemodig, men framför allt som en stor kärleksförklaring till det äkta och pinade livet, till den smutsiga och nakna sanningen, till svaghet och tillkortakommande. "Att älska är att andas, att leva" HUFVUDSTADSBLADET (FIN)